vissa stunder får mer inflytande av omgivningen och ger en skarp känsla av existen i hastighet av ett blixt ned slag.

har du haft det?

jag har nog strosat runt mest i hela mitt liv

tagit tag i saker snabbt då jag e rast lös å nyfiken

jag hade mina rädslor och om nått traumatiskt hände var jag snabb på att hantera och gå vidare.

men inget är detsamma längre

och inte för att va kliche och säga att maten inte smakar lika starkt

lr att färger har en grå nyans..

konstigt nog gick det åt andra hållet..

året var 2013

datum 9 januari

händelse, jag blev våldtagen

.......

jag kom över det snabbt

klandrade mig själv nån vecka

tappa tro på folk

men på nått viss fann jag att jag nästan tvingade mig själv att känna så

...så jag bara vände på det och jag mådde bättre för jag mådde faktiskt inte dåligt längre..

jag hade gått vidare för det fanns så mycket annat att tänka på, som träning, jobb , innlines och vänner....

få vet om att det hände mig och mina föräldrar e inte nån av dem.....

men nu mer än ett år efter,..

fast pojkvän , fast anställning, färdig med hud medecin å de skader jag haft e äntligen till slut å jag e stabil...

till 4 dagar sen...

jag fick prov svar..

det jag trodde jag kunnat släppa och gå vidare från visa sig få stanna med mig resten av livet...

...herpes....

det har varit en av de största skräckerna att få ..som aids, canser lr bryta ryggen.....

...

sen jag fick reda på det e jag ännu i tårar från och till

visst mer än 50 procent av befolkningen har det i blodet/dna men bara en fjärde del av dem visar symptomer...

jag drar fingrarna genom håret å känner hur gråten i halsen retar

* varför jag* *varför nu*

känner mig svag

äcklad

när jag ser mig själv i spegeln ser jag bara en sjuk människa

ett virus

en ett man inte vill röra ens med en pinne...

när jag går ut i folk mängden tänker jag

* syns det att jag har det?

*jag är så ensam! ( jag har aldrig varit riktigt social innan pågrund av låg självkänsla. detta gjorde det värre)

* jag avundar deras leende å friska attetyd

.....

mm. tro mig tankarna blir inte bättre.

jag har redan ett dåligt immun försvar, detta kommer bli ett helvete...

jag tar tabletter...

har salva..

men att kissa får mig att vilja skära bort blyg läpparna....

jag e blåögd, god trogen och tvekar inte att ta de extra milarna för folk...så kan inte va karma...

allt känns för verkligt just nu

allt känns för nära

men jag ska hitta tilbaka till de få bitar jag hade lyckats samla tilbaka från den långa depressionen

jag ska bli jag

och jag ska le

för jag vet var mina drömmar e även om dem i nuläget ej känns prioriterat

så är det ändå i drömarna mitt hjärta ligger

jag kommer, och jag ska stå rak när jag tappar andan av din skönhet